Det gick helt okej idag, mat är överskattat. Åt en macka till frukost sedan slank det bara ner 4 bitar naturgodis under lunchen. Kände mig pigg ändå, naturgodisen var mest för att jag blev nervös för att jag inte hade ätit något. Ärligt talat så vågade jag inte äta där. Hemska minnen från skolluncherna, usch. Att äta i skolan är tortyr och värre blev det när jag insåg att ingen jag känner var där. Det känns bara så fel att äta med främmande människor, jag får lite skuldkänslor, nästan som att det är något sorts brott jag begår. Så ingen lunch för mig idag och sedan på kvällen blev det lite pizza. Det var inte gott alls, så åt knappt. Imorgon får det bli mer mat, men det ska vara riktig mat. Bra mat.

Så nu är maten fixad, det blev lite kycklingsallad och en banan. Fick en liten promenad idag i alla fall, sprang runt och letade efter lite saker. Förutom turen till stan har det bara blivit tre kortare promenader så inte mycket motion precis. På lördag efter provet blir det en riktig långpromenad, sedan kan normala rutinerna börja på söndag igen.

När det gäller vikten så har det ju gått dåligt ett tag. Nu har jag satt som mål att gå ner 1 kg på två veckor, alltså ett halvt per vecka. Det känns alldeles lagomt, hellre långsam och varaktig nedgång än snabbt ner och sen raka vägen upp igen. Sen slipper jag bli arg och frustrerad när det inte går precis som jag vill, för 0,5 kg på en vecka är inga problem, och så hindrar det mig från att stressa och göra dumma saker (spy etc) för att få snabba resultat.

Jag väger mig bara två gånger om dagen nu, och det är mest bara för att se på ett ungefär hur det står till, jag låter inte längre siffrorna bestämma hur resten av dagen blir. Just nu känns det som att det är på rätt väg, men det har det gjort många gånger. Just den här gången ska det dock var på riktigt. Jag har bestämt mig för att försöka lära mig tycka om min kropp, försöka hitta något positivt varje dag och vända ryggen till spegeln och tankarna så fort negativa saker dyker upp.

 

Ska skriva högskoleprovet imorgon, för skojs skull mest. Jag tänkte vara ute i god tid med planeringen och allt, men det är jag ju så klart inte. Har absolut ingen aning om vad man ska ha med sig att äta. Troligtvis kommer jag ha svårt att trycka i mig något överhuvudtaget, men vill vara redo i fall jag har fel på den punkten. Pasta vet jag ju att jag bara börjar grina av efter någon timme så det går helt klart bort. Någon frukt får följa med, men annars vet jag inte.. Min vanliga lunch brukar bestå av mest grönsaker, keso och ibland lite couscous.. det kanske funkar ändå? Att dricka blir det nog bara vatten, måste sluta med all pepsi max och cola zero, dricker alldeles för mycket sånt nu.

Så idag ska jag plugga, köpa linjal och fixa mat, inga roliga planer här inte.

Känner mig riktigt motiverad just nu. Inte för att gå ner i vikt, utan att leva hälsosammare och må bra. Jag minns ju hur bra jag mådde och hur kul det var med träning, innan det gick överstyr åtminstone. Jag saknar det väldigt, jag saknar den jag var när jag gjorde det. Man blir liksom en helt annan person, allt känns lite roligare, man blir mer självsäker, har mer energi och man har jämt något att se fram emot: nästa träningspass. Sen har jag vissa problem eftersom allt jag gör till slut blir tvång, men jag har försökt bryta vanor och lärt mig lite hur jag undviker sånt. Sen är det nog lättare att undvika det tvångsmässiga beteendet ute än på gymmet. Hoppas jag.

Har äntligen köpt lite nya träningskläder, så inga fler dåliga ursäkter, nu är det bara att gå ut och springa! Eller jogga kanske till att börja med. Känns bra att ha det gjort, tyckte om byxorna och sen fick man i stort sett en jacka på köpet så.. ja det gick inte att motstå helt enkelt. Nu längtar jag till att få gå ut och visa hur dålig jag är. Time to get fit!

 

Att träna hemma funkar nog faktiskt. Lite skeptisk till att det ska ge nå resultat, men känner mig lite lite slut just nu, kan ju bero på att jag har fått väldigt dålig kondition och förlorat alla muskler. Inte lika effektivt som att gymma, men har varken tid eller råd för det just nu så det här kommer nog funka bra! Körde en timme bara, magövningar lite rumpa och så lite kondition. Det känns som en bra mjukstart. Kanske kör mer kondition senare och så lite andra övningar. Mina armar behövs det göras något åt.

Vet inte riktigt hur man ska kunna köra konditionsträning om man varken gymmar eller är ut och springer.. Nu hittade jag ju lite att göra men det känns så fjantigt och värdelöst. Måste nog nästan önska mig ett gymkort i julklapp. Nu ska jag i alla fall göra det här ett tag och se vad det ger för resultat. Ska försöka "träna" en timme om dagen under vardagarna och promenader på det (planen behövs finslipas lite hehe..). Har bestämt mig för att ge det fyra veckor, sedan får man se hur det gått och vad som behöver ändras.

 

Gårdagen var riktigt seg, då natten hade spenderats på akuten. De var för en gångs skull var riktigt snabba och trevliga! Det gick bra, men var rätt så trött igår kan då jag säga. Var lat, skippade frukosten, åt sallad till lunch, tog bara några få promenader och istället för att plugga blev det att titta på lite serier. Får väl se det som en liten förskjuten helg, under den riktiga så hade jag ju näsan begravd i kemiboken morgon till kväll utan någon direkt anledning.

Idag ska bli en bättre dag! Tog den vanliga morgonpromenaden på ca 2,5 km (har kommit fram till att vovven endast klarar så pass långa vändor) klockan åtta. Frukost blev en halv portion havregrynsgröt med lite äppelmos och om någon timme blir det ett äpple. Snart ska vi ut på en till promenad, sen blir det att köra ett litet styrkepass här hemma, hur nu det ska gå. Tog några "före-bilder" imorse, synd att man inte ser lika fet ut på bild som man känner sig, det blir liksom någon sorts falsk lättnad. Fast jag hoppas att man ser fetare ut än vad man faktiskt är men så lär ju inte vara fallet. Ska försöka ta en bild varje vecka så jag får se hur kroppen förändras. Dumt att börja mitt i en vecka, men jag tänker inte vänta på att det ska bli måndag, det är slöseri med dagar bara. Bättre att inte skjuta upp saker!

Jag märker att varje gång jag skriver här så undviker jag att nämna maten och hur det går. Jag skriver ibland om att jag har spytt, dock nämner jag bara cirka en av tio gånger, det känns fel eftersom det är så äckligt. Vem vill läsa att någon håller på att spy hela tiden? Det är nog den äckligaste vana man kan ha. Dels är det äckligt att spy i sig, men sen tycker jag även det här att man medvetet misshandlar sin kropp på det sättet är väldigt fel och äckligt. Med andra ord skäms jag för mycket för att skriva om det.

Den här bloggen var ju tänkt att fokusera på det (maten och det äckliga) så att jag får en chans att bearbeta allt eller vad man ska säga, utan att plåga N med långa känslosamma förvirrande utlägg om det ena och det andra.

Jag vet att jag har en ätstörning. Jag vet även att jag inte vill ha det. Jag vet att jag vill bli bättre, att jag vill sluta spy men också att jag vill äta normalt. Jag vet också vilka bloggar jag läser och vilka jag kommenterar, jag vet på ett ungefär vad de bloggarna har för läsare och jag vet att ganska många även kikar in här. Och jag oroar mig ofta för vad dessa personer tycker när de kommer in här.

Det känns som att det rätta att skriva här skulle vara att jag inte äter alls för att jag vill bli smal, att jag fastar och allt sånt. Men det är inget som jag vill hålla på med längre. Så i slutändan, att blogga om det här är bara ett stort steg bakåt för mig. Det blir liksom som att jag försöker komma tillbaka till något som jag äntligen lyckats släppa till viss del, bara för att andra inte ska tycka att jag ljuger om ätstörningen. Som att det som pågår just nu inte är tillräckligt. Jag vet ju att det inte är någon som bryr sig om vad jag håller på med eller vad jag skriver, men det är ett typiskt beteende för mig. Jag oroar mig konstant för vad folk skulle tycka just ifall någon skulle få för sig att tycka något.

Nu har plugget kommit igång på riktigt så nu måste jag verkligen släppa allt sånt här. Jag orkar inte med en repris av gymnasiet, enda anledningen till att jag fixade det var alldeles för snälla lärare och att jag faktiskt är rätt smart, inte för att jag pluggade för det gjorde jag aldrig. Den här gången vill jag plugga för jag tycker faktiskt att det är kul. När jag orkar vill säga. Så jag kommer försöka äta och försöka sluta tänka på min äckliga kropp, för det är enda sättet att klara allt så som jag vill.

Så det jag vill ha sagt är att det lär bli rätt tomt här, eller i alla fall så blir det ännu mer ointressant än det redan varit.

Vi ska på middag ikväll hos N's föräldrar. Ingen bra dag för det, kommer nog sluta med att jag gråter på vägen hem. Känner redan nu hur det är på väg.

Har aldrig varit den som gråter, inte för något. Har jag gjort det så har det fejk, bara för att slippa prata om något. Senaste halv året eller året känns det jämt som att tårarna är på väg fram. Noll kontroll över känslorna. De kanske tröttnade på att bli så förtryckta att de fick nog och nu ger igen. För någon månad sedan lyckdes jag också få mitt livs första riktiga panikattack, har aldrig varit med om något liknande och nu efteråt går jag på tå hela tiden livrädd för att det ska hända igen.

I alla fall.. middag! Jag hade faktiskt sett fram emot det, men sen fanns ingen mjölk till gröten och då kändes hela dagen förstörd typ. Just det här med frukosten. Jag är inte speciellt anpassningsbar. Har jag bestämt mig för något och förberett och planerat, så blir det väldigt jobbigt om det går fel. Frukosten är extra känslig eftersom jag hatar frukost till att börja med, men också lyckats intala mig att det är det viktigaste på hela dagen. Nu har jag bara oroat mig för att allt annat också ska gå fel idag. Men det är väl bara att försöka vara positiv:)

Idag var en sån där dag då man bara vill dra täcket över huvudet och gömma sig i sängen i hopp om att allt på något magiskt vis ska försvinna. Men nu kan man ju inte alltid få som man vill här i livet. Åkte i alla fall in till stan, efter att frukosten åkt upp. Dagen var väl inte riktigt så där hemsk och jobbig som den kändes imorse, fick träffa mamma och spendera pengar. Två roliga saker att göra. Köpt kurslitteratur, nu fattas bara en bok, och två par skor.

Känner att jag kommer misslyckas med kurserna, men så känner jag alltid och det brukar gå fint. Bara att bita ihop och försöka inse att man inte är riktigt så dålig som man intalar sig själv. Plugga är inga problem, till skilland från att gå ner i vikt. Där har vi något jag absolut inte kan. Så fort det ser ut som att det går åt rätt håll så vänder det, även fast jag inte gör något annorlunda.

Imorgon ska jag försöka ta en långpromenad. Hösten är den absolut finaste årstiden utan tvekan, så måste ju ta till vara på det! Försöka hitta nå fina ställen att gå på, kanske ta lite kort. Har typ slutat med alla mina intressen, gör aldrig något som jag verkligen tycker om att göra. Lite tråkigt.. Har varit alldeles för besatt av att tänka på min kropp och vikt för att ha lust att göra något. Får bli ändring på det nu!

 

Sitter som vanligt uppe alldeles för länge fast jag vet att jag inte borde. Ärligt talat längtar jag hem lite där någon sa åt en på skarpen om man satt uppe hela natten. Dagen har i alla fall gått ganska ok, bara spytt en gång och så.. Åt tre chips utan att hetsa i mig nästan en halv påse efteråt. Kan ju inte påstå att det var bra att äta de till att börja med, men det visar ju i alla fall att det går att äta utan att överdriva (och utan att kompensera!). Försöker rättfärdiga mina synder här. Aja. Tre chips dör man inte av.. eller..? Fet är jag redan så det behöver jag inte oroa mig för att bli. Imorgon kommer jag ha gått upp så blir väl deppig då, men det är väl som vanligt.

Ska snart ut på en kort promenad med hunden, men tänkte bara skriva lite. Jag spydde så klart. När jag skrev att jag ätit mycket så menade jag inte att jag överdrivit på något sätt. Jag försökte tänka mig hur jag ätit ibland med mamma och hur kompisar brukar äta. Jag åt lite jordgubbskräm till frukost och sen lite makaroner och lite lite bacon till lunch (vi har slut på det mesta här hemma förutom just bacon och makaroner), inte mycket alls egentligen (fel mat kanske men strunt samma) så det borde ju inte vara så farligt. Jag förstår ibland inte problemet, varför ska jag känna mig så himla tvungen att göra det? Jag är 20 år så jag borde ju faktiskt veta bättre. Synd att det inte är förnuftet som styr det här. Jag vet att varje gång jag gör det så är det ju mitt eget val. Det är ingen som tvingar mig, jag måste inte göra det. Men det känns som det.. Nä usch. Resten av dagen ska vara spyfri i alla fall!

Idag är nog en lite bättre dag. :) Hade gått ner imorse, även fast jag behöll maten igår kväll. Idag har jag ätit för mycket så hoppas det inte blir mat ikväll, eller att man kan äta gröt bara. Det viktigaste målet idag är att försöka behålla all mat, känns som att jag kommer ha misslyckats inom ett par minuter bara men ska försöka! Jag behöver gå ner i vikt, men jag vill verkligen försöka göra det hälsosamt. Första steget måste väl vara att behålla maten.

Skrev ett inlägg om lite annat men insåg att det är för privat och inte särskilt intressant. I och för sig är inget jag skriver intressant, tycker mest det är skönt att kunna titta tillbaka och se vad man tänkte och kände vid vissa tillfällen. En helt privat blogg kanske skulle vara något? Låsa den här och skriva vad som helst kanske. Eller skaffa en ny. Ska nog i alla fall byta blogg, hatar namnet på den här, hade dålig fantasi och alla var upptagna så blev sur och då fick den heta så. Nu ska jag gå och låtsas att jag har bättre saker för mig än att sitta här.

Eh, så jag tyckte dagen var dålig innan vi gick och handlade? I efterhand känns det löjligt för NU är dagen verkligen förstörd. Jag vill bara gå och lägga mig och skippa morgon dagen. För imorgon kommer vågen visa hur otroligt dum jag var idag, mer exakt kommer den säga att jag så fet så det finns inte för jag åt hamburgare och pommes frites till middag, det ni! Burger king.. det är för tusan inte ens gott. Att de inte har gått i konkurs med sitt äckliga slem är ett under.

N tänkte vara gullig så jag skulle slippa laga mat och så vi skulle kanske göra något roligare än bara äta hemma. Så fort han skickade smset spred sig skräcken sakta inom mig. Sen när han nämner en cheeseburgare på McDonalds ville jag bara gå och gömma mig i ett hörn. Nej tack till det. Så vi gick vidare. Till slut hamnar vi framför Burger King och jag ser hur gärna han vill ha den där förbannade hamburgaren och tänkte att han kan väl ta den och så sitter jag med bara, eftersom jag var sååå mätt (lögn). Den gick inte hem.

Om någon vill något går jag oftast med på det för jag vill inte vara till problem, jag har ett extremt behov av att göra andra nöjda för att jag är rädd att inte bli omtyckt. Att jag ens skriver här är ett jäkla under, tänk alla som läser och tycker att jag är världens drygaste människa som bara klagar över ingenting liksom, och dessutom har mage nog att göra det med fler språkliga fel än google translate. Så.. han får som han vill, fast jag bara vill försvinna från jordens yta. Bra där, försöker skylla min fetma på min stackars pojkvän. Det var ju ändå jag som tryckte in snusket i munnen. Aldrig mer. Imorgon ska jag försöka vara mer positiv.

Ska ta mig i kragen och gå till affären ändå. Folk har väl bättre saker för sig än att tänka på hur fet jag är, plus att N kommer med och så har vi ju typ slut på mat faktiskt.. Men handlar med honom måste man ju köpa hem mat och då måste man äta och då blir man fet och.. ja. Man blir fet helt enkelt. Eller ja, jag är redan fet. Någon är på dåligt humör idag ja.

Känner mig så himla dålig. Läste igenom lite gamla inlägg, från en blogg jag hade för någon månad sen, tyckte jag var så tjock och att allt gick så dåligt. Ja nu då? Plus typ 3-4 kg och jag spyr varje dag. Då gjorde jag det knappt alls. Usch. Varför var jag tvungen att sabba allt? Det gick ju neråt.. Så himla dum och korkad och jag vet inte vad. Vill bara sitta här med kemiboken och dricka cola och tycka synd om mig själv. Men det kan jag inte för jag har ingen jävla cola för jag är för fet för att våga visa mig i affären.

I lördags drömde jag att en tand började bli lite lös, efter ett tag lossnade den. En av mina absolut största rädslor är att tappa tänder eller att något ska hända med någon tand, så det var riktigt obehagligt. Det kändes så himla verkligt och jag fick världens panik i drömmen. Bättre blev det inte av att en till tand föll, sedan ytterliggare en och sen började jag inse att alla mina tänder höll på att trilla ur. Kändes som att hela världen höll på att gå under och jag tyckte mitt liv lika gärna kunde vara slut. När jag vaknade hade jag fortfarande panik, sprang raka vägen till närmsta spegel och kollade om de faktiskt var borta.

Det händer rätt ofta att jag drömmer sånt, ända sedan jag var liten. Men det här var första gången då jag var helt medveten om att det var mitt eget fel, för att jag spyr så mycket. I alla fall så.. det kändes så jäkla verkligt, det gör fortfarande det. Måste känna efter då och då att allt är som det ska. Jag vill inte vara typ 25 och tandlös (haha ja jag är övertygad om att det kommer hända). Tyckte att det där borde ha varit sista droppen.. Ändå så har jag så klart spytt idag. Hur dålig får man bli?

 

 

 

Nej jag tycker inte att sånt spelar så stor roll. Det som påverkat mig mest är mer människor runt omkring mig, de man träffar och som känns mer verkliga. Jag har gått i samma skola och samma klass som många otroligt fina tjejer och de har spelat en mycket större roll än vad media någonsin skulle kunna göra. Men i slutändan handlar det väl mest om en själv och inte om någon annan.

Vad jag vet 52, det var i februari ungefär, men det gick ner lite mer efter det men jag slutade väga mig så noga så vet inga exakta siffror. Jag gick upp igen för att jag hälsade på släkten och det var alldeles för mycket dålig mat och fika, och jag klarade inte av att säga nej. Brydde mig inte om vad jag åt (hade inte det innan heller så).

Dålig dag idag. Riktigt dålig. Ingen lust att skriva mer.

 

Började kolla på Moonrise Kingdom för en stund sen, fick avbryta lite men ska snart fortsätta. Haft världens chips-sug under kvällen men har äntligen hittat en lösning! Gurka! Hehe älskar gurka. Med lite aromat på så försvann det. Kanske inte det bästa, men 4-5 gurkbitar med aromat på måste väl vara bättre än en halv påse chips. Sen blir det lite mer gurka men utan något på, minst lika gott det. Aromaten var bara för dämpa saltabstinensen lite, annars hade jag nog sprungit iväg och köpt chips... Hoppas alla har en trevlig helg!

Upptäckte precis att boken om ätstörningar ligger ganska synlig här i vardagsrummet, på samma ställe som den legat sen i fredagskväll. Precis där alla satt nästan. Med andra ord så är det ganska troligt att någon eller några såg den i lördags. Bra jobbat. Förhoppningsvis var väl alla för fulla för att tänka på något sånt. Med tanke på hur tjock jag är så syns det ju att jag inte svälter mig direkt, så då kan man ju undra varför jag läser den? "Jo mitt stora intresse här i livet är att spy". Inget man vill diskutera direkt. Riktigt bra där.

Senaste veckorna har jag inte skrivit ner min vikt, har så klart vägt mig varje dag, men bara struntat i att anteckna den. Skäms så himla mycket över vikten just nu. Under juli började jag ju gå ner igen, typ 4 kg i alla fall, gick upp ett eller två när vi hälsade på släkten och sen fyllde jag år och gick upp typ 20 kg under den veckan. Om jag skriver varje dag vad jag väger så kanske det blir lättare att försöka gå ner. Bli mer motiverad. Fast här vågar jag inte skriva det, alldeles för feg och fet hehe.

Funderar på om det inte är fel på N's våg. Det står ofta nå felmeddelande på den och även när det inte gör det varierar vikten med ca 1 kg om man kliver av och på. Jag kan få se 50-52 flera gånger om, sen kommer 57. Sen testar man en gång till och ser 52 igen (vet så klart att min vikt ligger mellan 56-57 ändå, det syns ju). Fast det kanske är mest önsketänkade att det ska vara nå fel på den för att mammas visar 1 kg mindre ;)

 

Att jag ska ha så svårt för att sluta äta sötsaker nu då.. Åt inte så mycket i alla fall, det mesta är kvar i påsen och N har också ätit en del. Sen förstår jag inte varför vi börjat äta våfflor hela tiden. Usch.

 

Lunch: sallad

Middag: två våfflor...

Övrigt: godis

Tog en promenad, ca en mil, som slutade i ett köpcentrum där jag köpte garn och stickor. Fick för mig att jag ska börja sticka helt plötsligt. Köpt grönsaker och frukt också, tyvärr blev det en påse naturgodis som fick följa med hem. Nästan hela 300 g. Glad att jag inte köpte något annat i alla fall, under hela dagen har en viss person skickat bilder på kladdkaka, bullar, kakor, godis och glass. Att hon kan äta det och sedan skicka bilder och knappt bry sig förstår jag inte riktigt.. men bra för henne.

Fast frågan är ju om det kanske finns en annan tanke bakom det hela, hon kanske har problem? Bulimi? Det kanske är hennes sätt att försöka visa att något inte står rätt till? Det händer liksom ett par gånger i veckan att hon skickar sånt. Hon frågade mig för flera år sedan om jag brukar spy, som tur var kom någon precis då så behövde aldrig svara. Nu börjar jag nästan undra. För hur kan man äta så mycket sånt och inte gå upp jättemycket i vikt? Speciellt när man knappt rör på sig? Hon är ungefär lika lång som mig, väger kanske lite lite mer. Fast nu är ju jag så fet så det stämmer kanske inte. Hoppas det inte är något sånt i alla fall.

Idag vill jag ha en bra matdag, men vet tyvärr inte vad det innebär. Äta inget alls, äta typ 500 kcal eller ska man äta 1200 kcal? Vad går man ner på liksom? Fasta håller väl inte i längden och då går jag bara upp sen efteråt. Förstår verkligen inte hur man ska göra. Orkar inte.

Jag äter alldeles för mycket godis och onyttigt. Innan jag träffade N åt jag inte ens en tiondel av det jag äter nu. Visst, marabous schweisternöt kunde åka ner ibland men ca ett år innan vi träffades hade jag slutat med det också. N knarkar godis. Och dammsugare. Och vem har inte tagit efter och till och med blivit värre? Jo tjockisen som påstår att hon försöker gå ner i vikt. Att jag köpt lite för mycket chips och choklad tillsammans med mamma under åren kan jag erkänna, men allt detta lösgodis och liknande? Sånt äter jag endast vid påsk. Nu är det varje vecka, på vardagar till och med! Och typ dammsugare och sånt, är det bara jag som missuppfattat det hela men det äter man endast om 1. man är ute och fikar med någon kompis, 2. när man umgås med släkten vilket händer typ 2 ggr per år. Nä nä här äts det varje dag. N har en ursäkt (bortsett från att han är smal och perfekt och inte kan gå upp i vikt) men det har inte jag. Inte konstigt att jag bara blivit fetare och fetare.

Jag märker det när jag ska skriva matdagboken här, jag gör ett utkast som jag uppdaterar efter varje gång jag har ätit. Jag tänker mig jämt för, det där kan jag inte äta för det måste jag ju skriva med. Hade det inte varit för att det kommer ut här hade jag säkert ätit varenda godsak jag fått i tankarna.

Riktigt dålig dag med maten och nu får det faktiskt räcka. Jag äter så mycket som jag inte borde äta, och så äter jag oregelbundet och skippar måltider och tar sedan igen det med att äta mer nästa. Det är bättre att äta frukost och skippa lunch, inte tvärtom. Och sluta småät! Och endast en chai latte till i år och den får bli i december, om jag förtjänar den.

 

Lunch: sallad

Middag: köttfärssås och spaghetti, 1 glas mjölk

Övrigt: chai latte, glass

Ska snart iväg in till stan och träffa min underbara mamma. Saknar henne. Hoppas bara att det inte blir nå fika för idag orkar jag verkligen inte det. Skippade frukosten imorse, tog sallad till lunch och det tog emot. Ville verkligen inte äta. Funderar på varför jag gjorde det överhuvudtaget. Måste handla sen också, har nästan slut på mitt gigantiska förråd med grönsaker. Vet inte vad jag tycker om det jag skrev i natt. Känner mig så förvirrad. Vet inte vad jag sitter och skriver nu heller. Måste gå!

 

Jag har bestämt mig! Jag kommer att söka någon sorts hjälp och det ganska snart. Så fort jag vet vad och hur. Fått råd av en att söka till både scä och capio (trodde capio bara var för anorexi?). Tvivlar på att jag kvalificerar för att få hjälp från något av de men man kan ju alltid testa. Många vars bloggar jag läser skulle nog behöva det bra mycket mer än mig, så känner mig ändå kluven. Varför funderar jag ens på det om inte de gör det? Men nu handlar det ju om mig och ingen annan. Jag vill inte ha det så här. Jag vill kunna äta normalt, jag vill slippa spy, jag vill inte känna ångest över allt och jag vill inte vara så beroende av att allt jämt ska vara på ett visst sätt.

Jag har flera gånger försökt reda upp allting själv och varje gång slutar det med ett totalt misslyckande och allting blir tio gånger värre än det var innan. Jag börjar inse att jag är för svag för att fixa det här själv. Det är helt enkelt för mycket för mig. Med tanke på vad jag vill göra med mitt liv så har jag inte tid med allt det här krånglet. Det måste få ett slut. Jag vill kunna satsa allt jag har på det jag vill, men just nu går all kraft åt till att tänka på mat och vikt och massa andra dumheter. Det här är inget liv.

Jag vill fortfarande gå ner i vikt, en hel del, men jag vill inte att det ska uppta all min tid och mina tankar, och jag vill att det ska ske hälsosammare. För jag kan ju räkna ut så pass mycket att det inte är hälsosamt att spy var och varannan gång man har ätit.

Jag hoppades och inbillade mig för en stund att allt det här skulle vara över när jag fyllde 20, att jag skulle bli vuxen och därmed växa ifrån det, som att det bara var någon barnslig lek eller någon fas man går igenom. Så är det självfallet inte och det var dumt av mig att ens hoppas på att det skulle vara så enkelt. Lika dumt som alla gånger jag sagt "det här är sista gången jag spyr, sen aldrig mer". Det är inte så himla enkelt. Det krävs nog mycket mycker mer.

Jag kommer ha kvar bloggen, och jag gissar på att den kommer innehålla ungefär samma ointressanta inlägg som vanligt, lär inte ske några stora förändringar här.

 

Har typ vräkt i mig mat idag. Fick en dålig start på dagen då jag försov mig imorse, var allmänt seg och stressad efter det. Glad att jag fick sova något överhuvudtaget i alla fall :) Resten av dagen blev lite för lugn sen, och då slank maten ner. Värst nu på kvällen då jag åt choklad. Att jag förut kunde äta en hel utan att bry mig går bortom mitt förstånd. Ätit fyra rutor och vill inget hellre än att de ska komma upp!

 

Frukost: gröt med lite mjölk

Lunch: sallad, gurka, två körsbärstomater, paprika, bönor, mini keso, 1 dl mjölk

Middag: ostkaka (ja jag valde det dumma alternativet)

Övrigt: fika, fika, choklad

Jag funderar på att söka hjälp, det känns som att jag alltid hamnar här och någon gång kan man ju lika gärna ta sig i kragen och göra det, eller hur? Jag skulle gärna bli av med den här ätstörningen, eller vad det nu är, eller åtminsone få bekräftat att det är en sorts ätstörning. Sen har jag vissa andra saker jag skulle vilja ta i tu med. Funderar på vad som är viktigast och vad som kan tänkas ha orsakat det ena, vilket som är hönan och vilket som är ägget typ. Ta i tu med maten först och det andra kanske löser sig på köpet, eller det andra först så fixar sig maten? Eller måste båda delarna fixas samtidigt?

Frågan är vem man ska vända sig till och vilken hjälp jag faktiskt vill/behöver ha. Räcker en vanlig psykolog eller ska man till typ scä? Känns inte riktigt som att jag kvalificerar. Man kanske skulle prata med en dietist? Det enda jag vet just nu är att det här är inget roligt liv och om jag ska orka med allt jag vill så behöver jag se till att få ordning på mig själv.

Jämt när jag tänker på sånt här känns det så otroligt löjligt. Vad ska jag ha hjälp för? Jag är normal. Jag har det inte värre än någon annan. Känner mig så dum bara. Måste också gå ner till i alla fall 50 kg så jag börjar bli bekväm med mig själv innan jag börjar försöka med något annat. Får väl skjuta upp det igen då.

 

Inte helt hundra på den.. Jag använder alla möjliga storlekar, beroende på hur jag vill att kläderna ska sitta. M är nog den jag kör på mest.

Sånt där jobbigt problem som det brukar bli på kvällar för mig. Om jag inte lagar mat, så står det mellan att äta det N köpt hem, ikväll en ostkaka, eller göra sallad åt mig själv. Får världens besultsångest. Vi ska äta om typ två minuter och jag har fortfarande inte bestämt mig. Slutar ofta med att jag inte äter alls utan bara går runt och är super frustrerad. Små problem man har egentligen.

 

 

Kommer antagligen inte skriva här något idag, om jag har tid över för bloggen så blir det att pilla på nya designen istället för att skriva. Vill ha min egen och inte någon gratisdesign. Sen tycker jag ju att det är lite kul också att hålla på med sånt.. gamla fina minnen från programmeringen ploppar upp.. hehe nörd. Vi får se vad det blir!

 

 

 

Har ingen. Jag kan inte strikt följa dieter, jag äter det jag känner för eller det jag får för mig att jag måste äta. Sen tycker jag det mesta verkar lite löjligt, att bara äta vissa saker eller helt och hållet ute slut något. Det mesta handlar om att äta med måtta och sunt förnuft (tänker absolut inte påstå att jag följer detta råd dock).

Det var säkert inte allt för länge sedan. Början på september skulle jag tro, eller senare? N åt kebabrulle och jag kebabtallrik.

Inteen särskilt bra dag idag inte. Inte äta pasta, om jag inte äter med N, och så måste jag börja äta frukost.

 

Lunch: pasta, 1/2 kycklingfilé, tre körsbärstomater, 1 glas proviva mango

Middag: sallad, gurka, två körsbärstomater, en halv dl mini keso, lite paprika

Övrigt: en bit tårta

 

Är så arg, ledsen och besviken på mig själv just nu. Skippade frukosten, tycker verkligen inte om att äta på morgonen, och tog lunch sen istället. Lite pasta, en halv kycklingfilé och tre körsbärstomater, tänkte att då behöver jag inte äta ikväll. Det åkte ju givetvis raka vägen upp. Jag funderade inte ens på det. Så fort jag insåg att jag faktiskt kan spy så gick jag glatt in i badrummet. Kände mig rätt nöjd med mig själv tills efter ett par minuter då jag insåg vad jag hade gjort och vad som börjar hända.

Jag har hållt på med det här i många år och exakt hur mina problem ser ut variera i perioder. Det följer i stort sett alltid samma mönster. Steg ett: börja spy upp det onyttiga. Steg två: spy när jag känner att jag ätit lite för mycket. Steg tre: inte bry mig om att jag spyr. Steg fyra: inte kunna äta något alls utan att spy upp det. Nu verkar det som att jag nått steg tre och det är då verkligen inte långt till fyra.

Jag är rent ut sagt förbannad på mig själv för hur svag jag faktiskt är. Det är alltid samma sak. Och jag ser ju när det börjar hända, så varför stoppar jag det inte bara? Vad är det som inte går in i mitt lilla huvud? Jag vet att jag inte tycker om att hålla på så här, jag vet hur det skadar kroppen, jag vet också hur det tär på krafterna och psyket.

När jag tänker på vad som kan hända med kroppen så känns det alltid som att det där kommer inte hända mig. Det där händer bara andra. Min kropp behöver det här. Den kan det här. Den vill det här. Den är anpassad för det. Som att jag på något vis är bättre än alla andra i det avseendet. Jag minns hur ledsen jag blev när jag fick reda på att en kompis spydde. Jag var livrädd att något skulle hända henne, för det var ju så himla farligt. Att jag själv höll på med exakt samma sak verkade jag inte förstå. Jag har fortfarande svårt att ta in det och att inse att det är fel. Att spy är för mig mer naturligt än att äta.

En del av mig vet ju uppenbarligen hur fel det är, men en större del känner ändå att jag är annorlunda, att jag är ett undantag från alla de här reglerna och att jag har andra behov. Att jag är speciell. Min kropp ska inte ha mat, min kropp ska svälta, den ska tvingas att spy och det gör inget. Jag kan inte ta skada av något som andra kan dö av för jag är inte som de. Under tiden jag skrivit det här har jag trösätit en bit tårta, och varför? Jo för jag får ju ändå spy upp den och ärligt talat så bryr jag mig inte.