Vågar inte skriva här för varje gång jag gör det resulterar det i ett litet sammanbrott och jag börjar skriva en hel roman om allt som rör sig i mitt huvud, och det tänker jag då inte publicera :) Jag antar att det beror på att jag hela tiden går och trycker ner mina känslor så hårt, så när jag ska släppa fram lite så åker allt ut. Allt är väl inte så bra som jag låtsas att det är. Men måste erkänna att jag gjort ett väldigt bra jobb att dölja det för fram tills nu trodde till och med jag själv på det. Jag trodde faktiskt att jag hade varit glad och mått bra den senaste tiden, men när jag börjar funderar är det ju uppenbart hur fel jag har.

Jag har börjat gå runt och tröstätit. Hade jag fortfarande spytt så hade väl en bulimidiagnos nästan varit på sin plats, men det gör jag ju inte längre. Snart en månads frihet, på fredag så. Varje gång jag äter kommer tanken "ska jag eller ska jag inte?", så total frihet är det ju inte. Ett steg på vägen bara. Men i alla fall.. jag tänkte ju försöka äta som en normal människa, men det lyckades jag ju inte med. Jag äter nog nästan vad man ska äta, lite för lite vid måltider kanske, men det spelar ju ingen roll när jag hela tiden småäter, då blir det ju till slut mycket mer än vad man ska. Så sluta spy + börja äta mycket mycket mer... hej viktuppgång! Du var inte välkommen kan jag säga.

Jag så förvirrad över en massa saker just nu så det faktum att jag är fet som en kossa berör mig inte särskilt. Det kommer liksom längst ner på listan över saker som är fel för tillfället, och jag måste säga att det är rätt skönt. I 10 år har min vikt och min kropp varit mitt största problem trots saker som säkert varit hundra gånger värre så jag ser det som något positivt att det äntligen börjat släppa lite. Utseendet är inte det viktigaste här i livet trots allt, kanske. Men jag tycker då inte om bilringarna mer för det.

Och det här är kort mot allt jag skrivit utan att publicera sedan sist så ni kan ju tänka er. Nu ska jag i alla fall göra lite nytta och ta en promenad.